Historia

Nivå 3

Sedan tidernas begynnelse har dalen varit en avlägsen del av världen ditt ingen kommer. Det var inte lätt att komma dit då Draktandsbergen låg i vägen som en stor mur, med alla dess strapatser, odjur och Bergsfolk. För tiotusen år sedan tog sig dock en grupp nomader igenom bergmassiven till Hasseldalen och slog sig ner som jägare i skogarna vid de som idag är västra gränsen. De kallade sig själv för Dalfolket. Tilläggas bör att under den här tiden var nästan hela dalen mer eller mindre täckt med bördig lövträdsskog. Dalfolkets jägare fick kontakt med Skogsfolket på en av deras jaktturer. Skogsfolket fann det förgott att ha människorna som en levande buffert mellan sina bostäder och Bergsfolkets härjningar. Dessa första människor i Hasseldalen lärde sig att snabbt att nyttja naturens resurser i området. Man utbytte resurser och kunskap med skogsfolket och allt gick bra. Det ända problem man hade var band av odisciplinerade Bergsfolk. Man lärde sig dock snart att hålla sig gömda för de större grupper som letade sig ner i skogarna, och om det bara var en liten grupp tvekade man inte för att dräpa dem.

För strax över 700 år sedan kom några fiskare från det landområde som idag kallas Aldor ur kurs under en storm. Man red ut stormen men var totalt vilse. När man siktade land var det just Hasseldalens kust som tornade upp sig för sjöfararna. Man kastade ankare i en bukt och steg iland. Man fann i närheten ett skogs parti och man lät uppföra ett antal provisoriska byggnader vid bukten som man kunde bo i medan man lagade skeppet som sprungit läck under stormen. Där deras bostäder restes byggdes senare Vyvik. Man upptäckte att marken var bördig och att det växte mycket örter där skogen inte stod. Några ville stanna där man nu funnit ett nytt hem medan andra ville tillbaka. Man beslutade att halva besättningen, ca 15 man, skulle stanna medan de andra åkte hem och hämtade de nära och kära som ville med. Ryktet spred sig om de nya landområdet och snart hade ett hundratal alder bosatta sig i den nya kolonin. Man döpte dalen efter de många hasselnötsbuskar man fann där. Under ett antal hundra år växte kolonin mer och mer. De skogar som förr täckte nästan hela dalen skövlades och svedjebrändes för att ge plats åt jordbruk. När fler och fler byar växte upp behövde man någon typ av tvistlösande opartisk domare. Så man började hålla ting och utse en Lagman och för att lösa tvister. Alla byar samlades och man hade tävlingar och fester i en vecka samtidigt som man höll ting. De som ägde mark hade röster på tinget.

Så när Carn etablerade sig så som kungarike behövde man mer mark till livsmedelsproduktion. Fler bönder flyttade till Hasseldalen och man bildade stor gårdar som styrdes av kungen utsedda storbönder. Fler och fler storbönder flyttade till dalen och byarna spelade mindre och mindre roll. De som bodde i byarna kom oftast från Aldor medan de som bodde på gårdarna var från Fallarike. Detta medförde en viss språksvårighet och man utvecklade till sist sitt egna språk, det som fortfarande gör sig gällande i Hasseldalen. Detta medförde också större motsättningar mellan bybor och storgårdsbor. Man höll fortfarande ting men eftersom storbönderna hade så många som arbetade under sig som inte ägde sin egen mark så ändrades reglerna för röstning till att man hade röster beroende på hur mycket mark man ägde. På detta sätt kom Storbönderna att spela mer politisk roll och byarna mindre, även om en hel by hade nästan lika många röster som en storbonde. Storgårdsskiftet, alltså arbetssättet man hade på storgårdarna med drängar och egendomslösa arbetare, var mer effektivt och snart hade hela dalen skövlats på i stort sätt all skog. Man exporterade mycket av jordbruksöverskottet och tiderna var goda, både för Carn och för dalen. Fast motsättningarna mellan de olika grupperna växte.

Så för runt 350 år sedan skedde en stor Bergsfolksexpantion och en klan med lösdrivande Bergsfolk bestämde sig för att dra ner mot Hasseldalen. De 5 år av krig som följde är i folkmun kallat det stora Bergsfolkskriget. Man sände efter legoknektar från Aldor men efter som även Aldor utsatts för invasion av dessa mörkrets horder kom bara 150 man. Dessa män lärde upp Hasseldalens bönder och jordbruksarbetare till dugliga soldater. De stred för sitt land och drev tappert tillbaka Bersfolket till Draktandsbergen. Detta enade de olika lägren och man levde mer i fred efter detta. Kriget medförde också att man flyttade tingsäldstens vistelseort till västra Hasseldalen, och därför flyttades också tingsplatsen dit. Man tillsatte också en stående styrka knektar till försvar och för att hjälpa lagmanen att hålla ordning.

När sen det enorma riket Carn föll samman för 112 år sedan så var turbulensen inte så stor i Hasseldalen då man redan hade ett styre som fungera tillfredsställande för alla parter. Aldor och alla andra större länder hade nog med problem med att hålla ihop sina riken så de föll ingen in att erövra Hasseldalen för egen vinning. Därför flöt allt bara på som vanligt i Hasseldalen. Det ända som störde friden var de sporadiska angrepp som utfördes av Bergsfolk men de kämpades alla ner utan större förluster av tingsvakten.

För 13 år sedan fick däremot några andra upp ögonen för Hasseldalen. Den här gången var det Gratchimorden som såg sin möjlighet i att få kontroll över spannmålsproduktionen i dalen. Gratchimorden var en demondyrkande starkt hierarkisk orden som styr över sina landområden med järnhand. De erövrade dalen med en här av vanvettiga och sinnesförvirrade fanatiker, men snart flyttade de in sina riktiga trupper. De kväste två uppror under loppet av ett år och offerriterna skördade nästan lika många offer som upproren gjorde. Det gick rykten om att ett av upproren skulle ha anförts av den siste kungen av Carns barnbarn. Många flydde dalen och Gratchimordern märkte att de inte kunde fortsätta sådär. De började istället en ny taktik, de försökte profilera sig på ett vänligt sätt. De lättade upp sina regler och på började en kampanj runt om i Carn för att få folk att flytta till Hasseldalen. Det hela gick ut på en stor kapplöpning där man skulle vinna land att bruka.

Men folket i dalen hade inte glömt och när kapplöparna kom till dalen förklarade de upprorsmän som fortfarande gömt sig vad som väntade och vad som redan hade hänt. Folket reste sig på nytt och den här gången för gott. Man bokstavligen kastade ut Gratshimordern ur dalen.

Folk från hela dalen samlades åter för att hålla ting. Man diskuterade hur dalen skulle styras nu. Man kom överens om att åter gå till det gamla systemet där alla som ägde mark hade röster beroende på hur mycket mark man ägde. Man hann dock bara ha ting en gång till innan farsoten slog ut hela befolkningen och lämnade dalen folktom och öde. Det sägs att Farsoten började i dalen och spred sig över kontinenten där ifrån. Bara gudarna, vilka du nu tror på, vet vad som lämnades kvar i dalen.

Nivå 1
Nivå 2 - Geografi och samhället för 10 år sedan